Äntligen har jag tagit mig i kragen och redigerat bilderna från vår resa till Lofoten i somras. När man en gång besökt Norge så blir man som frälst i landet, därför har Lofoten varit på min bucket list ett tag. Min syster och jag bestämde oss någon gång på vårkanten att vi skulle göra en resa till denna magiska plats. I början på sommaren bokade vi och i slutet av juli reste vi iväg. Bilden ovan är en av mina absoluta favoriter från denna resa, på toppen av Reinebringen, ett av Lofotens mest besökta ställen. 

 

 

Vår första resedag gick mest ut på att sitta i bil, eftersom vi körde ända från Närpes till Bodö (med färjan över till Umeå förstås). Vi kom fram sent på kvällen till Bodö och checkade in på Scandic havet. Gick en snabb sväng vid vattnet i Bodö innan vi gick och la oss. 

 

Klockan halv 6 nästa morgon checkade vi ut och körde på färjan som skulle ta oss till en liten ö längst ner på Lofoten, Væroy. Och med liten menar jag verkligen liten, fanns typ en enda butik på ön. Färjan till Væroy tog fem timmar om jag minns rätt, så vi var framme typ klockan 11. Vårt mål för dagen var Måstadsfjället, så dit styrde vi kosan. 

 

 

Hela vägen upp till toppen gick det en landsväg så det hade varit en lätt match om den inte hade varit avstängd. Man kunde inte se toppen nerifrån parkeringen eftersom vägen slingrade sig. Men smart som man är så tog man ju drönare och flög upp för att se vart vägen ledde :) Alla vandringar som vi gick så använde vi oss av 68norths ruttbeskrivningar, vilket var guldvärt, annars hade man inte hittat någonting. Vi är ju trots allt lite bekväma av oss och har inte toppen kondition, så vi ginade upp för bergsväggen till landsvägen upp till denna vy. Sen var det ju inte så svårt att hitta eftersom man bara kunde följa landsvägen ända fram. Denna plats hittar man sedan på toppen bakom ett elverk(?) och den är ju förstås egentligen avstängd för allmänheten. Men det skiter ju i princip alla i ;D Som jag skrivit förut så kunde vi ju aldrig i livet tänka oss att gå ut här eftersom det är så pass högt upp och stupar rakt ner på alla sidor. Men efter att ha kämpat upp för en fyra kilometer lång backe så var det bara att ta tag i saken. Det började med att vi kröp utan men efter en stund så tappade man ju fullständigt all respekt och innan vi gick därifrån så kollade vi knappt var vi satte fötterna. Om man säger som så man anpassar sig till allt i sin omgivning förr eller senare. Utsikten var i alla fall helt magisk och det gav en endorfinkickar att sitta och dingla med fötterna vid kanten. 

 

 

Vi började vår vandring neråt igen efter någon timme. Vandringen neråt var desto enklare. Dock tar det ju nog en hel del på benen att hela tiden bromsa också. Väl nere igen letade vi upp öns enda restaurang där alla vi mött på vandringen var kändes det som. Efter det utforskade vi ön lite mera och flög lite drönare innan vi tog kvällsfärjan till Moskenes. 

 

 

Vi hade bokat en Rorbu, vilket är en fiskestuga och ett måste att bo i om man besöker Lofoten. Vi kom fram ganska sent så nycklarna låg i en blomkruka utanför receptionen och vi gick och la oss på direkten.

 

 

Så här såg utsikten från vår Rorbu ut, den utsikten skulle man lätt kunna vakna upp till varje dag. Nästa dag låg vi rätt länge om jag minns rätt innan vi började utforska Lofoten på riktigt. Vi körde en sväng via Reine och Hamnoy, men solen lyste så det var helt enkelt inte så bra väder för fotograferna. Vi körde vidare till Nusfjord, Ramberg, Fredvang och hela vägen upp till Ballstad, vilket är en bra bit.

 

 

På vägen tillbaka svängde vi in mot Haukland beach, stranden på bilden ovan. Vilken nog var helt fantastiskt om ni frågar mig. Att komma hit var som att komma till Karibien. Vattnet var helt blått och stranden vit och med de ståtliga bergen i bakgrunden gjorde det det hela ännu bättre. Vattnet var ju förstås inte så varmt men det fanns faktiskt folk som simmade där. Efter det körde vi hela vägen tillbaka till hotellet i Moskenes, handlade och gjorde middag. Fastän vi hade suttit i princip hela dagen i bil så var vi rätt trötta och benen var ju kanske inte i toppenskick från dagen före heller. Vi vilade lite och divlade om vi faktiskt skulle våga ta oss upp på Reinebringen. Men nu var det ju helt enkelt ett must-see, så vi gjorde oss klara, googlade instruktioner och körde iväg. 

 

 

Vi hittade parkeringplatsen och började gå mot berget, som man aldrig nog skulle hitta utan instruktioner. Varningsskyltarna började avlösa varandra, med texter som livsfarligt, man gör det på egen risk, avrådes med mera. Men längst ner mitt på ena bergsväggen såg man en liten stig som gick uppåt. I början var det inte så brant och många träd som man kunde dra sig fram i. Men efter ett tag fanns det bara en jordig stig med mycket små stenar. Vi började vår vandring uppåt cirka halv tio på kvällen.

 

Vi mötte många som var påväg neråt och de försäkrade oss om att denna klättring var värt det. Jag skulle nog mera kalla det en klättring eftersom det i princip gick rakt upp men med en hel del svängar. Upp till toppen är det cirka en kilometer men toppen i sig ligger på cirka 500 meters höjd. Det tog på en hel del, vi stannade och flåsade mest hela tiden och sade varje gång att nu kan det inte vara länge kvar, haha. Och upp kom vi till slut och man kände ju sig mer eller mindre livrädd som ni kan se på bilden. 

Men utsikten kan man ju absolut inte klaga på, helt amazing och värt varenda steg. Detta som är det fina med livet, att få uppleva sådant här. Att vi gjorde en kvällsvandring upp hit berodde mest på att det var väldigt hett under våra dagar på Lofoten men också på grund av finare fotomöjligheter och ännu ett plus var ju att vi fick vara nästan ensamma på toppen. Det var några finländare där uppe också så det är faktiskt en av dom som har tagit den här bilden på oss. 

 

 

Detta är en bild från toppen och som ni kan se så sitter det människor där längst ute. Här uppe beundrade vi utsikten, fotograferade och bara njöt tills det som inte fick hända hände. Min kamera slant och att se den rulla ner för berget gjorde ont i hjärtat men som tur var stannade den efter x antal meter och det verkar som motljusskyddet turligt nog tog de värsta stötarna. Humöret sjönk verkligen i bottnen där men samtidigt förstod man ju också att det hade kunnat vara en själv som rullat ner där. Vi lekte verkligen med döden här och efter denna händelse bestämde vi oss för att försöka börja ta oss neråt. Nu har man börjat bygga trappor upp till Reinebringen. Stora stenblock flygs upp med helikopter eftersom man inte kan få stopp på turistströmmarna. Har läst att under tiden detta pågår har man vakter som står och nekar männsikorna en vandring upp hit. Enligt min mening kommer det ju att bli mycket säkrare att vandra upp hit nu, men på något sätt så tappar det ju lite tjusningen också.

 

På toppen av Reinebringen med ett stup på 500 meter ner mindre än en meter från mina fötter, härligt men förskräckligt på samma gång. Med skakande ben tog vi oss neråt och vi rutshade faktiskt mer eller mindre ner. Trodde jag skulle få säga goodbye till mina splitternya fjällräven keb trousers efter det men dom är ju gjorda för förhållanden som dessa så de klarade sig utmärkt. Klockan halv 1 på natten igen landade vi nersmutsade och trötta på marknivå igen och vi kunde köra tillbaka till rorbun.

 

 

Helt ärligt så sov man kanske inte så riktigt bra den natten, för det var då den slog till, ångesten och skräcken för vad man egentligen hade utsatt sig själv för. Lyckades på något vänster somna till slut och vi sov länge även nästa morgon. Vi packade ihop våra saker och checkade ut. Vädret var regningt och mulet, bättre fotoförhållanden än dagen före. Vi körde via Reine, Hamnoy och Sakrisoy. Vi hade egentligen velat prova på att paddla kajak eller kanot i Reine. Det hade varit rätt mäktigt för där kan man se en och annan späckhuggare i vattnet. 

 

Vi styrde vidare till Nusfjord igen och The Wall. Här kände vi oss lite dumma eftersom väggen såg så liten ut på våra foton innan vi kom på att vi kanske borde prova med en längre brännvid. Jag kommer aldrig att sluta fascineras över detta magiska land, så vackert.

 

 

Målet för dagen var vårt hotell i Ballstad men först svängde vi in via Fredvang och bron som går över där. Vi var här även dagen före och detta kommer nog att vara ett av våra starkaste minnen från resan eftersom vi mer eller mindre blev utskällda av en norsk gubbe här. Men det är sådant man får ta när man flyger drönare och vi är defintivt bara två av tusentals som flugit här. Sjukt mäktig vy är det här i alla fall!

 

 

Vår sista natt på Lofoten bodde vi i Ballstad på Solsiden brygge. Vi laddade om och åt middag nere i restaurangen innan vi ännu en gång drog på oss vandringskläderna och åkte tillbaka till Fredvang, över bron och parkerade bilen på en parkering en bit från Kvalvika. Denna vandring startade vi halv sju på kvällen. 

 

 

På denna vandring hade vi två mål, Kvalvika beach och Ryten. Vi parkerade vid vägen eftersom Kvalvika beach är helt omöjlig att ta sig till med bil. Jag läste igår att man har planer på att bygga en parkeringsplats här, troligtvis för att det mer eller mindre stoppar upp trafiken med alla bilar som parkerar längs vägen. Vandringen var från en början ganska lätt med spångar och trappor. Men efter ett tag började stenarna komma, vi skulle alltså ta oss över ett helt berg med stenar för att nå stranden och dessutom var vädret dimmigt och lite regnigt. Det gällde att hålla koll på var man satte fötterna och ibland kröp man mera på knäna när man skulle upp för stenarna.

 

 

 

Så här i efterhand har man insett att det verkligen hade underlättat om man hade haft vandringsstavar med sig att skjuta på med och hålla balansen med. Vi tog oss upp för berget efter många pauser och såg människor som gick upp till vänster. Men vi tyckte stigningen var för brant och valde att försöka ta en lättare väg upp, så som vi också förstod det enligt ruttbeskrivningen. Men det visade sig vara ett misstag. För efter att vi gått ett bra tag så var vi helt lost. Men vi förstod ju förstås att vi skulle högre upp och bakåt. Så vi svängde av, vilket resulterade att vi fick gå i vått gräs hela vägen och fötterna blev blöta . Vi borde ha haft riktiga vandringsskor här. Den rätta utrustningen underlättar verkligen när man sysslar med sånt här. 

 

 

 

Till slut nådde vi toppen och kunde äntligen se Kvalvika beach uppifrån. Nog var man ju allt lite nervös när man med våta och darrande fötter skulle ta sig ut där på klippkanten, men det gick och mäktigt var det. Ren balsam för själen!

 

 

Eftersom vi hade gått vilse hade klockan tickat iväg så vi bestämde oss för att inte stanna så länge på toppen utan vi började vandringen ner. Neråt går det ju alltid snabbare och vi var tillbaka vi bilen halv 1 på natten. Tur att det aldrig blir riktigt mörkt på Lofoten på sommaren. Vi körde tillbaka till hotellet och smällen man fick ta för att ha gjort utmanande vandringar tre dagar i rad var att benen hade väl mer eller mindre gett upp. Att ta sig ur bilen var en kamp för att inte tala om när man skulle ta sig upp i trapporna till hotellrummet.  

 

 

Nästa morgon packade vi ihop och började bila hemåt. Vi körde ett varv via Henningsvær och tog matpaus i Abisko. Man kände sig ganska tom att efter en sån här otrolig resa måsta återvända hem. Det är inget snack om saken, jag trivs bäst på resande fot. Sista natten sov vi i bilen utanför ett Neste på finska gränsen, fabulous ;D

 

 

En favoritbild på oss två och en favoritbild från resan. Jag kan med handen på hjärtat säga att detta är min absoluta favoritresa. New York, Amalfi, Island med mera men inget slår denna.  På denna resa kan man nog säga att jag fann kärleken till naturen och vandring. Det är nog något  speciellt med att man måste kämpa lite för att nå det man drömmer om att se. Det är ju också sådana här resor som är riktiga äventyr och som man kommer att minnas livet ut. Fast jag vet att vi många gånger lekte med döden eftersom vi är ganska så oerfarna, så är det nog något speciellt med spänningen över det hela också. 

 

 

 

Just nu snurrar tankarna på nya äventyr mest hela tiden. Jag hoppas att vi i sommar ska kunna besöka Dolomiterna och kanske även Norge. Det gäller bara att försöka skaffa sig lite bättre kondition och mera och bättre utrustning.

 

 

 

Blogglusten uppstod mitt i allt, så jag tänkte försöka ge det en chans. Känns som alla mina inlägg börjar så, haha! Har kikat genom arkivet lite och det är ju så roligt att se vad allt man sysslat med under dessa år, så man borde ju absolut fortsätta. Men jag lider tyvärr av lite prestationsångest och vill att det ska bli så bra som möjligt, så det brukar rinna ut i sanden. Senast jag bloggade var tydligen i sommras. Året börjar lida mot sitt slut och det har hänt en del detta år också. Största förändringen är väl att jag har köpt en egen lägenhet och håller på och renoverar. Sen har jag ju även massa med bilder och berättelser från mina resor detta år. Jag har hunnit med en skidsemester i Trysil, en vecka i fantasistaden Dubai, ett vandringsäventyr i Lofoten samt ett till i Oulanka.

 

Förra veckan hade jag en konfirmationsfotografering med denna tjej. Vi höll till i den alltid lika fina sommarallén i Yttermark. Det där stället är alltid en säker plats. Sen bytte vi till Öjskogsparken och till sist kyrkstallarna. 

 

 

Midsommaren detta år gick väldigt snabbt och regnet föll tyvärr på midsommarafton. Men midsommardagen bjöd på lite finare väder och jag kunde ta den årliga midsommarbilden på favoritfotoplatsen. Hade egentligen beställt en klänning men den fick det bli retur på. Fastän jag jobbade två av dagarna, så hann jag både med en midsommarmiddag och lite fest, fint så! 

 

I sommar ska jag ha livets första semester, vilket känns mer än bra. Det var självklart att semestern måste innehålla en resa och jag har vetat hela tiden vart jag vill åka. Lofoten i Norge har varit på min must see lista ett tag. Denna gång ska jag resa med syster like the good old days. Då kan det helt enkelt inte bli annat än bra, eftersom vi prioriterar samma saker och lika fotogalna båda två. Vi ska bland annat besöka Vaeroy, Reine, Reinebringen, Hamnoy, Ryten, Kvalvika och Ramberg. Ska dessutom bli mer än nice att få flyga drönare på detta magiska ställe. Nu gäller det bara att träna upp konditionen om man ska orka klättra upp för Reinebringen. 

Årets bästa tid är här och ingen är väl gladare än jag. Jag hatar verkligen vinter och mörker, så det är verkligen härligt när sommaren och ljuset äntligen är här nu. En annan fördel med sommar är ju att man kan hänga på min balkong. Häromkvällen hade jag och girlsen en liten träff där. Alla tog med sig godsaker som vi avnjöt. Jag hade dessutom hittat servetter helt i min stil på H&M home. Eat well,travel often. Ett motto som jag försöker leva upp till :)  

 

Idag har det varit en riktigt bra söndag. Mest på grund av vädret förstås, så härligt med sol och det börjar verkligen kännas som vår ute. Jag började söndagen med en studiofotografering, vilket alltid är kul. Efter att vi var klara så tog jag Hugo under armen och vi åkte ner till Töjby Skären för att kolla in bygget och gå lite på isen.

Sedan jag kom hem har jag redigerat lite bilder och nu väntar lite motion. Sedan får man avsluta veckan med absolut sista avsnittet av Bron, vilket måste vara en av de bästa kriminalserierna någonsin. 

Mitt senaste inredningsinköp är en taklampa vid namn Skira från PR home. Första gången jag såg den på en blogg tänkte jag nog något i stil med vad är det där för tygsäck. Men så som det nästan alltid blir, så brukar det inte ta länge före man faller för den själv och också ska ha en. Den gav i varje fall mera liv till rummet. Att den skulle vara svart var självklart eftersom jag har så mycket annat i vitt. Nya rosa kuddar har också fått flytta in så här i vårtider och färska rosor eller tulpaner har stått på mitt vardagsrum i flera veckor nu. Men denna vecka fick det bli nejlikor i ombyte. Har verkligen blivit värsta blomtanten på sistone ;) Fiolfikusen till vänster har jag köpt på Plantagen, men skulle vilja ha en piedestal till den, har dock inte hittat den rätta ännu. 

 

Tjena bloggen!

Idag har jag en ledig dag och vad passade då bättre än sovmorgon och en ordentlig frukost på det. Sedan har jag suttit och googlat på Australien, för mitt från ingenstans har jag fått världens dille på det. Jag menar där finns ju så många fina ställen som man bara måste få se, Whitsunday Islands, Fraser Island, Byron Bay, The Twelve Apostles, Sydney med flera. Någon gång ska jag dit! 

Klockan slår snart tolv så det börjar väl vara dags att göra något vettigt idag också. Först ska jag städa upp oredan i köket och sen blir det nog en promenad. En ny header till bloggen skulle jag också behöva, så kanske man åker ett varv via studion idag också. 

Om prick 70 dagar så lyfter flyget igen mot varmare breddgrader och såklart en helt ny destination.  Ännu ett must see i världen ska prickas av och jag är så pepp. Jag har redan börjat planera i programmet och i denna stad kommer man nog inte att bli rastlös i första taget. Resa är livet! 

Idag tänkte jag bjuda på några av bilderna som jag har fotograferat åt Isabelle. Bilden ovan tror jag nog är favorit nummer ett. Har skapat en ny kategori som går under namnet fotograferingar. Så detta får bli kategorins första inlägg. 

I alla dessa år har jag gjort en årsresumé, så jag kan ju helt enkelt inte skippa det här året. Jag har plockat ihop några bilder från året som gick, eller faktiskt ganska många, så hoppas ni orkar till slut. 

 

Januari bjöd på snö och jag passade på att ta några outfitbilder ute i snön med mitt nyinköpta objektiv. 

 

 

December kom och gick fort detta (förra) året. Det blev en riktigt mysig månad ändå. Man har ju slutat hoppas på snö vid det här laget, fastän det bidrar till julstämningen en hel del. Jag fick ha min första egna julgran och så fick jag finaste ERNST ljusstaken av mamma.  Vi gick på julmarknad på Stundars första gången någonsin. Vilket hade varit mysigare med lite snö och skymning. Sen bakade man pepparkakor, lussebullar och drack massor med god glögg.  Dagen före julafton hade jag uppesittarkväll med Isabelle och julafton firades hos Massarna, som tyckte det var otroligt spännande då tomten kom på besök. Nu är det nytt och år och jag väntar på sommar och sol ;) 

Det slog mig igår när jag tittade genom bloggarkivet, att jag verkligen saknar att blogga. För den roligaste bloggen av alla att läsa är nog sin egen, hur sjukt det än låter. Därför tänkte jag bjuda på några bilder från mitt vardagsrum. Märkte när jag tog dessa bilder, att mitt 50 mm objektiv nog börjar ha sett sina dagar, för att hitta fokus kan vara lite knepigt. Suck säger jag bara. 

Mina inlägg lämnar oftast i utkastet. Jag orkar/hinner bara redigera bilderna och sen lämnar de utan text. Dessa har legat i utkastet en eller två veckor nu. Det innehåller i alla fall sex bilder från senaste tiden. 

Jag har flugit med min drönare över Yttermark och är så sugen på att göra någon cool sommarfilm/ Ätit god mat på Faros/ Fotat den finaste modellen/ Gått på promenad i sommarregnet/ Varit på utflykt till Pärus fors med Isabelle/ Njutit av sommarens läckerheter. 

 

Jag har länge velat ta sådana här kompisbilder och vi kunde nästan inte ha prickat in den här fotograferingen bättre än vad vi gjorde. Det var en varm sommarkväll efter en av mina skoldagar som vi bestämde oss för att mötas upp på Faros på mat. Jag har faktiskt aldrig ätit där förrut, men blev positivt överraskad. Efter maten gick vi lite längs stranden och upplevde sommarvasa ;) Sedan tog vi oss ut till Korsholms kyrka för att fota i en álle. Jag fotograferade ju mina kusiner där förra sommaren och blev förtjust i stället. Ljuset var rätt fint denna kväll och stämningen likaså. Tackar mina vänner för att de lydde mina orders och gjorde dessa bilder till verklighet :D

Sommarens ballerinas fick bli ett par från Tommy Hilfiger. 

Sommaren, årets bästa tid är här. Skulle lätt kunna ha sommar året runt om jag fick bestämma. Tänkte skriva en liten sommar bucketlist med saker som jag vill göra i sommar. 

Jag vill spendera mycket tid vid havet och villan.

 

Jag vill äta många goda sommarmiddagar. 

Jag vill fira midsommar med traditionella midsommarkransen och fota massa härliga bilder. 

Läckerheterna hör sommaren till, så häromdagen bestämde jag mig för att baka min första Key Lime Pie. Eller egentligen var det ju flera eftersom jag bakade i portionsformar. Jag har inte ens smakat en sådan förrut, så det var något helt nytt. Jag toppade med lime och jordgubbar. Smaken var helt okej, men det finns nog godare pajer också :)

 

Våren har kommit och det närmar sig sommar. Vi har spenderat ett par dagar på villan redan i vår och snart är det dags för sjösättning av båten. Vi har också hunnit med en liten fotografering i skogen vid Öjskogsparken med twinsen och jag har letat fram läderjackan :) 

 

 

Annars höll min dator på ett ge upp för några veckor sedan och att redigera en bild kunde ta hur länge som helst. Men så hittade jag en vänlig själ som kunde sätta i en ny hårddisk och ett nytt minne och nu går den supersnabbt igen. Dessutom har jag just köpt den nyaste versionen av Photoshop så nu är det ännu roligare att redigera bilder. 

 

Jag har dinglat med benen från Flydalsjuvet, kört helikopter över New york, vandrat under Eiffeltornet, stått under ett av världens mäktigaste vattenfall, sett en av världens finaste finaste solnedgångar, vandrat ner till stranden i Positano, beundrat Big Ben, simmat i Blåa Lagunen, poserat framför frihetsgudinnan, shoppat på en av världens mäktigaste shoppinggator, kört genom otroliga landskap, blickat ut över mäktiga vyer och för allt detta är jag så tacksam, tacksam för att jag har fått upptäcka så mycket av världen.