Förra veckan, lagom till jul landade första Shoot tidningen hemma hos mig. Jag som många andra bestämde mig också för att börja prenumrera på denna. Jag beställde en 12 månaders prenumeration. Men om man vill finns den också tillgänglig som en 6 månaders. Dessutom fick man inte bara tidningen utan också en webbkurs, en bok och en dvd.Allt detta för 399 Sek.

Har inte hunnit läsa genom hela ännu, men idag tänkte jag försöka hitta lite lugn och ro och sätta mig ner och läsa. Min syster har redan läst den och hennes omdöme blev: toppen!

 

 

Januari utforskade jag mest min macbook, eftersom jag var ny i applefamiljen. Men jag föll verkligen direkt. Efter ett långt och härligt jullov började skolan igen. Hugo var ett kärt objekt att ta kort av. Veckorna bestod av massa plugg och helgerna gled man ut på rajtantajtan. Det är väldigt svårt att minnas vad man höll på med. Men i stora drag var nog månaden helt okej.

 

 

 

 

I februari kom de efterlängtade idolerna till Jakobstad. Fick en del bra bilder och jag var lyckligare än någonsin då jag fick se min största idol, Idol-Olle. Sen kom också det efterlängtade vanha och vi fick vara små bebisar. Riktigt kul var det och på kvällen festade vi loss. I februari tog jag också min första bloggpaus.

 

 

 

 

Mars kom och vi tillbringade många dagar på ån. Jag minns att jag knappt hade några timmar i skolan överhuvudtaget så det blev mycket ledigt. Hugo fick också en ny kompis, nämligen Brandon (min systers hund). Han var ett objekt som gillade att bli fotograferad. Och sådana gillar jag alltid. Sportlovet kom och gick. Ena dagen tillbringade jag tillsammans med Isabelle på bowling och samt lite fotografering. I mars blev jag också ägare till ett  Nikon 50mm/1,4. Mitt mest använda objektiv, så det var verkligen inget dåligt köp.

 

 

 

 

April började med påskfirande. Tog några självporträtt på mig själv. Bland annat detta här ovanför, som numera hänger på min vägg i form av en 50x70 stor förstorning. Jag gillar den!

Våren började äntligen vara på ingång. Det såg man i form av videkissorna som fanns överallt. Jag längtade allt mer till sommaren. Räknade ner för varje dag.

 

 

 

 

Skulle man väl kunna kalla shoppingens månad. Haha! Jag shoppade som aldrig förr. Tokigt! Emil var också på besök. Maj var samtidigt också en väldigt tung månad. Jag mådde väldigt dåligt. Hade krav på mig själv som jag visste skulle vara väldigt svåra att nå. Vilket ledde till att jag fick världens prestationsångest, som i sin tur ledde till både psykisk och fysisk smärta.

 

 

 

 

Så kom den äntligen, den underbara sommaren. Oj, vad lycklig jag blev. I april hade jag skrivit på bloggen att jag en dag ville bli iphoneägare. Sagt och gjort, andra juni blev det en sväng till elgiganten och en iphone rikare blev man. Lizette blev färdig närvårdare och jag fick äran att ta hennes tackkort. Jag hade också en liten photoshoot i skogen med Jessika. Sommarlovet kom och vi firade loss i Fagerö. Inte den bästa kvällen. Men det kom ju många fler som skulle bli mycket bättre. Midsommar och american carmeeting for example. Varje måndag och torsdag höll jag till i ett växthus för att tjäna ihop pengar.

 

 

 

 

Ja, var ska man börja? Sommarens bästa månad. Vardagarna tillbringade jag på Botnia grönsaker. Jag nästan bodde där. Det enda jag gjorde var att komma hem och sova och sen åka dit igen. Helgerna bestod av fest. Åj, vad kul vi hade, speciellt helgen i Vasa och Fagerögången med Rolandz i spetsen. Sen får vi ju heller inte glömma sommarens höjdpunkt, TOMATKARNEVALEN. Riktigt roligt!

 

-

 

 

I augusti tog jag äntligen lite ledigt som de andra barnen. Åkte på shoppingresa till Sverige. Asgött!

Vi hade middag här hemma hos oss. Sen var det back to school again. Jobbigt värre, efter ett långt och skönt sommarlov. Men det skulle göras och efter en tid hade man vant sig igen. Första perioden bestod ändå av massa ledigt.

 

 

 

 

September började med Fageröfest. Vi förfestade här hos mig. En riktigt riktigt trevlig kväll blev det. Annars vet jag inte om det egentligen hände så mycket annat i September, jag har väldigt svaga minnen från den här månaden. Mina droger blev i alla fall mina converse och min nya chanelparfym.Men månaden var riktigt bra ändå.

 

 

 

 

Älskade oktober. Dig skulle jag kunna ta om vilken månad som helst. Du var kanon! Oktober började med fageröfest. Och jag tror verkligen inte jag någon gång i mitt liv har haft så himla roligt. Slapp backstage med Larz kristers och som pricken över i:et slapp jag till och med in i baren. I oktober skaffade mamma en ny bil, en Volvo. Dock varade det inte så länge förrän hon började förstå sig på vilket märke som verkligen gäller ;) (skämt åsido). Så ett par dagar senare kom vår första BMW in i familjen. I oktober skaffade jag också mitt LV-skal till iphonen. Vilket verkligen behövdes eftersom jag bara en månad tidigare hade sabbat baksidan på telefonen.

 

 

 

 

I november firade vi farsorna på Lind's kök. Sen tog jag med pappa och vi åkte iväg till Stockholm på fotomässan. Bästa helgen i November helt klart. Och sen fick jag ju hem en söt liten sak också CANON G12. Kunde inte bli bättre.Vi anlände hem passligt till min födelsedag. Nästa gång blir jag myndig. Sen firades lillajul sista helgen i November i Nämpnäs.

 

 

 

 

Vad bestod min blogg av då? Jo,en massa ordspråk. Jag var som tokig i dem (därför kunde jag inte låta bli att sätta dit ett ordspråk på bilden). December började i alla fall megajättesuperbra. Vi firade min födelsedag med både släkt och vänner. Sen kom jullovet, ledigheten och tomten. Dessutom bestämde jag mig för att börja om på nytt och byta blogg helt och hållet. Och nu återstår bara två dagar kvar av detta år. 

 

 

2011 har varit ett väldigt givande år. Jag har lärt mig massa nytt. Jag har växt som person och framförallt är jag så himla glad för allt som hänt detta år. Jag vill tacka alla er som gör mitt liv värt att leva. Utan er vore jag ingenting. Alla ni som på något sätt fått mig att må bra och funnits där för mig. Jag hoppas att 2012 blir minst lika bra. Ja, jag hoppas verkligen på ännu bättre.

 

.

Beroende av musik. Ja då menar jag verkligen beroende.Måste ha med det vart än jag går.Det första jag gör på morgonen är att sätta på musik medan jag gör mig klar. När jag går till bussen lyssnar jag på musik,när jag går från bussen lyssnar jag på musik.Jag lyssnar till och med på musik medan jag duschar.Inte konstigt att jag är tinnitusskadad.

Jag googlar allt. Minsta lilla sak som jag inte vet ,då står min vän google till hjälp.Det kan vara allt från hur man vet om äggen är gamla till diverse sjukdomssymptom.Skulle nog inte klara mig utan google.Fast jag antar att jag inte är den enda.

När jag mår dåligt tröstar jag mig med shopping. Yes,om jag är riktigt less på livet någon dag,då tröstar jag mig själv med lite shopping.Så känns allt redan lite bättre.För vad är väl bättre än att gå runt och vänta på nästa paket som ska landa i postlådan.

Jag planerar allt på förhand. Detta är jag nog expert på.Jag planerar verkligen det mesta,det kan vara allt från vad jag ska göra i helgen,över sommaren,vad jag ska köpa,vad jag ska sätta upp på bloggen eller vad jag ska säga när jag ringer ett samtal.

Detta bar jag på julfesten iår.

-

Dagen har minst sagt varit jobbig. När jag vaknade imorse,tog jag som vanligt fram min telefon för att cheka läget på facebook, men märkte att det gick trögare än vanligt. Min första tanken: Nej,inte är väl Internet borta nu igen. Tänkte inte mera på det innan jag gick upp och öppnade kylskåpet och såg att strömmen inte gick. Då gick ett ljus upp för mig. Strömmen var borta. Och borta var den minsann länge, från åtta imorse till sju ikväll.

Dessutom skulle vi in på middag till farmor och farfar idag och där fick vi ta till några nödlösningar för att få maten kokad. Denna julannandag lär man inte glömma i första taget i alla fall, men egentligen var det hela ganska komiskt.

 

 

Kvällen har spenderats hos min syster så jag skulle få min telefon laddad. Och jag måste verkligen tacka gud för att 3G finns annars skulle jag nog inte överlevt denna dag. Har insett att ström verkligen behövs till allt.

Annars blev jag lite sådär smått förälskad ikväll med. Så nu har jag nya planer igen...

Hoppas det blir förverkligade, så får jag snart också dela med dem till er.

 

-

-

Mitt namn är Emma Rosengård, en finlandssvensk tjej just fyllda 17 år. Bor i Närpes tillsammans med min familj.

Numera är jag den enda som bor hemma men till min familj hör också två storasystrar. Som bäst håller jag på och studerar vid Närpes gymnasium och förhoppningsvis kommer jag bli student våren 2013. Vad som händer sen har jag ännu ingen aning om, men just nu känns det som jag vill vidga mina vyer. Så troligtvis åker jag utomlands om allt går enligt mina planer.

I denna blogg kommer ni att få läsa om mitt största intresse fotografering, samt min vardag.

Mitt absolut största intresse är fotografering. Det har jag alltid gillat och som det känns nu kommer jag nog aldrig att släppa det heller. Allt började egentligen hösten 2007.Jag började se bilder folk hade tagit med sina så kallade systemkameror (visste knappt vad det var på den tiden), blev nyfiken och till sist fick jag min lilla D40x av min pappa våren 2008. Den dagen glömmer jag nog aldrig. Jag blev mer och mer intresserad och började följa olika fotobloggar på nätet. Bestämde mig för att det här verkligen var något jag ville hålla på med. Så jag började köpa objektiv och lärde mig allt ( i alla fall det mesta) om kamerans funktioner. Sommaren 2010 kände jag att det var dags att uppgradera mig från D40x, så jag körde på stort och den 23 juli landade min D300S på posten. Ivrig som tusan åkte mamma och jag iväg till posten. Lycklig som tusan när jag öppnade lådan. Äntligen var den min.

Fotograferingen har givit mig så otroligt mycket. Den har alltid dragit upp mig när jag kännt mig nere.

Det finns inget roligare än när man får en bra bild eller när det där nya objektivet landar i postlådan. Det är lycka det och det är verkligen det här jag lever för.

Sedan våren 2010 har jag bloggat på emmaasfoto.blogg.se. Men på den senaste tiden har alla inlägg jag publicerat kännts värdelösa. Jag har slängt in något bara för att skriva. Och så vill jag inte att det ska vara.

Tycker det ska synas att man lagt ner tid och omsorg på sina inlägg. Det är trots allt det som gör en blogg speciell.

Dessutom har min höst varit ganska turbulent. Trots att den faktiskt varit en av den bästa på länge men nu vill jag skapa nytt och jag kände att detta var en bra början. En ny blogg och ny inspiration. Man måste trots allt blicka framåt i livet och minnas att allt man gör "happens for a reason". Nothing's gonna change destiny. Det tror jag så otroligt starkt på. (Ordspråk är också en stor favorit,vilket ni lär märka om ni kikar in på min gamla blogg)

Designen här ska fixas om och jag slutar inte förrän jag är hundra procent nöjd.

Så nu ska jag försöka på nytt, försöka mitt bästa. Bara inspirationen och orken håller i kommer nog detta att bli riktigt bra. Jag har redan raderat alla onödiga bloggar på bloglovin, kommit fram till att skolan inte längre ska vara prioritet nummer ett ( i alla fall kommer jag inte att ta allt så allvarligt som jag gjort förrut) samt har jag strukturerat om mitt liv, allt för att få mera tid för mitt största intresse. Det som får mig må bra. Jag är peppad. Nu kör vi! :)